Hem ljuva hem!

Åter hemma!! Vi trodde vi skulle bli kvar på sjukhuset en lång tid framöver. Det var vad de sa till oss. Men efter en veckas sängläge och succesivt mer och mer promenerande utanför rummet osv. så gjorde man en undersökning som visade att jag inte längre läckte fostervatten! Så då fick jag åka hem(, sjukskriven, vilande och med läkarkontroller, men hemma)!! Och det känns skönt. Som jag fått det förklarat för mig kan den yttre fosterhinnan spricka/bli hål på, men den inre fortsätter vara hel. Det kan också vara så att det blivit ett litet hål fosterhinnan längre upp som läkt igen. Hur som helst är jag så glad att få vara hemma igen. Och ännu mer glad att bebisen är kvar i magen!! Nu hoppas vi att graviditeten fortskrider som den ska!

Sjukskriven och vilande, men sy lite får man väl göra... (har faktiskt börja virka med, det kan man göra i sängen). Innan jag åkte in på sjukhuset påbörjade jag ett mobilfodral till min Iphone. Touchskärmen får lätt repor och det har hänt att den åkt i golvet ett par gånger. Det var dags helt enkelt. Den här är gjord efter ett mönster jag hittade här. Lite förändrat dock. T.ex. valde jag tryckknapp istället för kardborreband. Satte fast den "inre" delen av trycknappen mellan yttertyget och fodret så att den inte ligger och skaver mot skärmen.

Mönster: hittade jag som sagt var här. Gjorde några små förändringar.

Tyg: En bit svart trikå ur gömmorna som foder (gör fodralet lite tjockare och tåligare för stötar) och ett IKEA-tyg som yttertyg.

Tillhör landstinget...

Jag är, som man kunde läsa i ett av mina tidigare inlägg, gravid. Vi väntar ett syskon till V och det är beräknat i mitten av juni. I måndags förändrades livet drastiskt. Vattnet gick (v27) och det blev ambulanstransport till NUS i Umeå (ca 10 mil från Ö-vik där vi bor). Här finns goda resurser att ta hand om prematura barn, så vi fick komma hit för att finnas i de bästa händerna, så att säga. Tacksamt! Sedan dess har inget mer hänt, jag och barnet mår bra, men jag är sängliggande då man vill att barnet naturligtvis ska stanna så länge som möjligt i magen. Det är en liten märklig känsla att känna sig helt frisk och bara få ligga ner i en säng. Man blir naturligtvis uttråkad men vill samtidigt, framför allt annat, att ingenting ska hända. Vi vet heller inte vad som väntar oss. Sätter det hela igång nu den närmaste tiden eller kommer det att gå veckor/månader? Och hur kommer livet att te sig då?

Och för att återgå till vad den här bloggen brukar handla om... det känns naturligtvis trist när jag fått upp en sån bra fart i syrummet att helt plötsligt inte kunna sy något alls. Tänk vilka snabba kast livet bär med sig, och så skört allt är. Ja ja, så länge jag väntar (vilket förhoppningsvis blir ett bra tag till) får jag hålla koll på allt härligt på alla andra sybloggar, drömma och visionera!